When we bought our flights to move to Sydney we bought a couple of around the world tickets, at the time we put the return dates at a date that felt impossibly far away. That date is today, today at 9 PM my return leg to London is leaving Sydney and I am very unlikely to be on that flight. If nothing else I would have to go home and pack now and I really don't have the time.
Mr T has already used his return leg, as he went back in August to sort out his last pieces of paper work, whereas mine is still here, being a want not waste not kind of person it feels like such a waste to let a good flight go to waste. I tried to re-book it for later in the year, sort of push it forward. But they would only let me re-book it until the 8 of May. I wont be going anywhere near Europe before then so it would feel even more waste full to pay 75 pounds in a re-booking fee for a flight I'm not going to take then either.
When we set the return leg dates it felt that by then I would know if the life down here suits me. I find that I am not able to say that yet. I don't know. I thought, as I have moved to other countries before that I would settle in much faster then I have. But I still feel very unsettled, in both good and bad ways. It feels like I have ample opportunity to do things different here, healthier, more active more vegetable based (have I told you about the vegetables here, they are great, Australian produce craps all over what they call veg in London).
But I hadn't counted on how much the time difference between Europe and Australia effects your everyday life. Being unable to pick up the phone and just chat to my sisters at nights after work drives me nuts. Having to pre-book all phone calls really puts a dampener on things. Particularly since everyone that I know are busy people. No one has unlimited time to sit and wait for me to be able to call. (phh having their own life to live, it's not right, I'm telling you)
Looking at the prices of flights as well really get's your hair standing up. Being used to cheap flights from London to anywhere (300 pounds to New York anyone), and looking at the equivalent. really shows you why people don't fly overseas that often. It's 2000 dollars to fly to the Big Apple. That is a lot of money.
So for now, I'm staying here and tonight I will be making some earrings.
Intressant att läsa dina tankar. Tror du att man kan göra något för att underlätta att känna sig hemma på en plats? Ibland kan det ju räcka med att man har städat och köpt en bukett tulpaner öka trivseln hemma, och man känner sig mer hemma i och med det. Men finns det tuplaner i Australien, och hur många buketter behöver man för att känna sig hemma i ett nytt land?
ReplyDeleteKanske måste man bestämma sig för att gräset inte är grönare på andra sidan av något hav. Min kompis Sandra reste hela tiden under två-tre år, så fort hon kom hem ville hon bort och hon hatade allt vad "hemma" hette. Men så förra våren när hon var i Vietnam, hade hon för första gången hemlängtan. Och jag tror att det var för att hon nu sett så många platser och förändrats så mycket av det, att hon nu kände att hon ville använda sig av sina nya kunskaper "på riktigt" och sluta fly. Att resa fanns alltid kvar, men tänk att få bygga upp något beständigt. "Jag vill inte låsa mig i Sverige" säger många när jag berättar att jag och O köpt vår lägenhet. Men varför inte? Ett lås går alltid att få upp. Man kan alltid ångra sig, men först måste man ge projektet sitt allt. Ni har inte bott så jättelänge i Sydney än. Livet har förändrats drastiskt, men kanske inte lagt sig till rätta. Sånt tar ju tid. Tulpaner kan hjälpa, men kanske ännu mer att köpa en planta som man måste vårda flera, flera månader innan den blommar, så att man säger ja, jag committar mig till den här växten, den här platsen, för en längre tid. Och inte stressat se sig om efter nya platser med bättre grogrund. Det är vad jag tror. KRAM!
ReplyDelete